Historien är försenad i Europa, det omstridda ICE-förbudet 2035 som alla EU-medlemmar redan kommit överens om att genomföra, möter mer motvind. Omröstningen sågs som symbolisk, eftersom alla länder redan var överens om att stödja den nya lagstiftningen, bara för att Tyskland skulle slänga en sista minuten-nyckel i arbetet.
ICE-förbudet 2035 har redan urvattnats, efter att många länder motsatte sig det ursprungliga gränsdatumet 2030. Det datumet ansågs vara ogenomförbart och orsakade möjligen oönskade svårigheter både för EU-medborgarna och företagen. Det nya datumet sattes till 2035 för att alla nya fordon som säljs skulle vara utsläppsfria och till en början verkade det som medlemmarna var överens om det.
Medan ett antal EU-länder stödde även det tidigare förbudet, sågs 2035 som en mer genomförbar kompromiss. Det ursprungliga motståndet från Italien och Tyskland försvann bara för tyskarna att protestera mot omröstningen bara några dagar innan den skulle äga rum.
Frågan handlar om de så kallade e-bränslena. Tyskland, tillsammans med få andra länder, hävdar att e-bränslen är en vettig lösning för att nå europeiska utsläppsmål och påtvingad övergång till elfordon kommer att innebära tusentals förluster av arbetstillfällen.
Att plocka isär dessa uttalanden skiner lite ljus på de bakom kulisserna häpnadsväcken. Tyska politiker citerade det senaste tillkännagivandet från Ford att minska sin europeiska arbetsstyrka med 3 800 tjänster och skylla på elbilstillverkningen. Detta är felaktig framställning på högsta nivå.
Ja, Ford minskar sin personalstyrka i Europa men pumpar samtidigt in miljarder dollar till sina tillverkningsanläggningar i USA. Företaget planerar att anställa ytterligare 4 300 arbetare mellan sina två fabriker för att öka elbilsproduktionen. Ford skalar ner sin europeiska verksamhet tack vare mycket bättre incitament i USA.
Den tyska besattheten av e-bränslen är helt enkelt ett försök att hålla status quo orörd. Medan e-bränslena är mycket dyrare att tillverka, vilket betyder att deras detaljhandelspris kommer att vara mycket högre, kommer de att ge mycket större vinster för den som kommer att tillverka dem.
E-bränslen kan släppa ut mindre CO2 och NOx men att släppa ut mindre är inte svaret. Ja, de kan vara svaret för sjöfart och flyg som kommer att ta mycket längre tid att konvertera till nollutsläppsframdrivning. Vad tyska politiker misslyckades med att lägga märke till, när de uppenbarligen representerade folket som röstade på dem, är att dessa människor inte längre är intresserade av förbränningsmotorer.
Den tyska oppositionen kommer helt enkelt att öppna slussar för utländska tillverkare som kommer att sälja elbilar till väntande kunder. Allmänheten har gått vidare, stödet för elbilar är aldrig tidigare skådat och i stort sett alla vill ha en elbil oavsett om det är för att de tror på att rädda planeten eller helt enkelt vill ha en bättre produkt.
Samtidigt vill vissa nischtillverkare av små volymfordon bevara sitt arv och det är fullt förståeligt. Men att försöka destabilisera framstegen, leta efter tekniska kryphål bara för att fortsätta sälja förbränningsmotorer eftersom de är lättare att tillverka - det är de inte - är absolut meningslöst. Det finns ingen långsiktig nytta i det, både för EU-medborgare och biltillverkarna.
Det finns dock ett ljus i slutet av den här tunneln, den tyska regeringen är tydligen öppen för en kompromiss så länge som e-bränslena kommer med en utfasningsklausul. Att utfasning av e-bränslen bara kommer att ge fördelar för andra elbilstillverkare och den tyska bilindustrin kommer att betala ett mycket högt pris för att lyssna på missriktade politiker, snarare än att uppmärksamma marknaden.
