Mitt i den globala glöden kring klimatförändringarna skapar Storbritannien rubriker med ett ganska ögonbrynshöjande drag. Premiärminister Rishi Sunak meddelade en femårig försening av Storbritanniens förbud mot försäljning av nya bensin- och dieselbilar och skåpbilar. Ursprungligen inställd på 2030, är förbudet nu uppskjutet till 2035.
Sunak talade från London och presenterade denna förändring som ett "nyt tillvägagångssätt" för att ta itu med miljöproblem. Enligt honom kommer denna reviderade plan att "lätta övergången till elfordon." Medborgare kommer fortfarande att ha friheten att köpa bensin- och dieselfordon fram till den nya tidsfristen. Och oroa dig inte, de som gillar mullret från en traditionell motor kan fortfarande köpa och sälja dem på begagnatmarknaden även efter 2035.
För optimisterna är silverkanten här Sunaks självförtroende. Han förutspår att en betydande majoritet av fordonen i Storbritannien kommer att gå över till elektriska år 2030, tack vare sjunkande kostnader, utan någon direkt statlig inblandning. "Åtminstone för nu borde det vara du, konsumenten, som gör det valet, inte regeringen som tvingar dig att göra det," sa Sunak.
Om du nu tror att detta drag helt enkelt harmoniserar Storbritannien med sina europeiska grannar, tänk om. Även om förseningen är i linje med EU:s mandat för nya bilar med nollutsläpp till 2035, hävdar kritiker att det inte är en jämförelse mellan äpplen och äpplen. Maria Bengtsson, EY U.K.:s ledare för elfordon, påpekar att Storbritannien och EU knappast är "like-for-like". Till skillnad från många EU-jurisdiktioner saknar Storbritannien en liknande incitamentstruktur och infrastrukturmiljö på efterfrågesidan.
Detta beslut har väckt en hel virvelvind inom bilindustrin. Tillverkare som Kia uttryckte sin besvikelse och citerade denna förändring som en potentiell nyckel i komplexa förhandlingar om leveranskedjan och produktplanering. Ford, samtidigt som de betonade sin rejäla satsning på elektrifiering, upprepade uppfattningen att Storbritanniens 2030-mål är en avgörande katalysator för en grönare framtid.
Samtidigt betonade Volkswagen det akuta behovet av "tydliga och pålitliga regelverk" för att stimulera marknadens förtroende. Men alla ser inte rött. Toyota, till exempel, lovordar flytten och ser den som ett praktiskt steg som hjälper industrin och konsumenterna under en övergångsperiod.
Naturligtvis finns det också den ekonomiska sidan av myntet. Med nationella val som lurar runt hörnet och väljarna brottas med hög inflation och stagnerande ekonomisk tillväxt, är detta beslut ett taktiskt drag av Sunak för att vinna lite gunst. Han försvarar förändringen genom att betona Storbritanniens engagemang för nettonollutsläpp till 2050. Han tillskriver denna policyjustering till tidigare regeringar som, enligt hans uppfattning, kan ha varit lite för bråttom med att sätta upp nettonollmål utan att säkerställa allmänhetens stöd.
Den brittiska fordonssektorn har mött hinder för att säkra betydande investeringar i tillverkning av elfordon och batterifabriker. Efter initiala förseningar finns det äntligen betydande åtaganden från jättar som Jaguar Land Rover-föräldern Tata Group och BMW beslutade sig för att tillverka elektriska Minis i Oxford.
Som med alla mynt finns det två sidor av det. På första sidan är ett sådant drag utformat för att lätta på de påstådda påfrestningarna av den snabba övergången till elfordon. Tillverkning är bara en sida av denna revolution, den andra - förmodligen ännu viktigare - sidan är infrastrukturen. Det kräver oöverträffade investeringar och deadline 2030 innebar stora förändringar. Med det sparkat 5 år på vägen är det mindre tryck, och status quo förblir orörd ett tag till.
I verkligheten innebär det ökade bensin- och dieselpriser i 5 år till, ökade vinster för oljebolagen i 5 år till och välbehövliga förbättringar av elnätet och laddningsinfrastrukturen som skjuts tillbaka utanför Rishi Sunaks ansvar. Han kommer inte att stanna kvar förrän 2035 för att skörda frukterna av sin missriktade taktik, han kommer att kritisera den nya regeringen från bekvämligheten av de bakre bänkarna då.
Det enda hoppet är att EV-revolutionen plöjer på, driven av kunder som provat en elbil och inte vill gå tillbaka till bensin eller diesel. Och samtidigt som vi får fler och fler valmöjligheter när det gäller att köpa en ny elbil, är den bristande infrastrukturen redo att orsaka absolut förödelse med att använda elbilar. Vem vet, det kanske är planen?
Elfordonen var från början mer populära än bensindrivna i början av 1900-talet. Men framsteg inom förbränningsmotorer och massproduktionstekniker, som de av Henry Ford, flyttade bilindustrins fokus bort från elektricitet i nästan ett sekel. Norge, ett land som inte ens är hälften så stort som Storbritannien i termer av befolkning, har över 50 % av försäljningen av nya bilar som elektriska, vilket effektivt sätter guldstandarden för införande av elbilar.
