Historien upprepar sig väldigt sällan med exakt samma manus, men ibland hyr den samma hus. Tillbaka på åttiotalet svettades europeiska och amerikanska marknader över japansk tillverkning, vilket ledde till exportgränser som dikterade hur många bilar som kunde korsa hav. Idag är den globala handeln på gång igen - den här gången är epicentrum Peking, och fokus ligger på hybridfordonens komplicerade värld.
Bryssel har officiellt knackat Kina på axeln, vilket tyder på att det kanske vill sätta ett koppel på sina hybridsändningar innan EU:s handelskontrollanter går in med höga tullar.
När EU-kommissionen slog ut antisubventionstullar på kinesiska elbilar med batteri, slutade inte handelsflödet – det ledde till ett kryphål. Försändelser av rena elbilar växte i långsam takt under tyngden av dessa tunga importskatter, men hybridimporten exploderade från en handfull enheter till en månatlig syndaflod. Det visar sig att en platt tioprocentstull på hybrider är mer av en inbjudan än den branta fyrtiofemprocentiga väggen som ställs upp för rena elbilar.
Vi kan argumentera om det hela dagen, men hybrider är en kompromiss - de drar dödvikten från en förbränningsmotor med ett komplext batteripaket. Visst – de är den tröstande säkerhetsfilten för förare som fortfarande lider av räckviddsångest. Men varje gång en köpare väljer en plug-in hybrid istället för en ren elbil, sparkar vi laddningsinfrastrukturen längre på vägen, och försenar de investeringar som behövs för att bygga ett starkt nätverk av laddare över kontinentens alla hörn.
Ja, priserna spelar en stor roll här. Den populära BYD Seal U-hybriden börjar på cirka 38 500 €, men Volkswagen ID.4 i liknande storlek kommer med ett mycket brantare ingångspris på 45 200 €. Den eleganta Peugeot e-3008 svävar nära 44 900 € - det är inte små prisskillnader som köpare kan ignorera.
Hela denna prissituation i kombination med växande import är ett symptom på en makroekonomisk obalans som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen beskrev som att den nått en vändpunkt. Vi har ett dagligt handelsunderskott som avslöjar en sprucken kommersiell relation. När politiker talar om att använda alla verktyg för att stoppa avindustrialiseringen, skämtar de inte.
Äldre europeiska biltillverkare, vars övergångsstrategier mot elektrifiering har bromsats av mjukvarufel, skyhöga utvecklingskostnader och byråkrati, står nu inför en konkurrent som rör sig med oöverträffad hastighet och hänsynslös effektivitet i försörjningskedjan.
Idén att be Peking att frivilligt begränsa exporten kan låta optimistisk, med utgångspunkt i de japanska handelsavtalen från decennier tidigare, men det är en kalkylerad chansning. Bryssel erbjuder Kina ett val: hantera dina egna exportvolymer, eller se oss smälla dig med tullar som liknar de som redan tas ut mot din rena elflotta. EU försöker genomdriva hanterad handel innan fullskalig ekonomisk krigföring bryter ut, och köper tid för europeiska jättar att göra om sina fabriker och ta reda på hur man bygger prisvärda elfordon utan att tappa tröjorna på varje såld enhet. Fast den sista biten börjar se hopplös ut.
Att lägga bränsle på denna eld är verkligheten i att köra en bil i Europa idag. Fossila bränslepriser vid pumpen är löjliga, vilket gör att kostnaderna före pandemin ser ut som urgammal historia. Till och med hybrider och EREV-bilar, med sin smarta trollkonst, blir allt dyrare att mata, vilket vänder allmänhetens känslor mot idén om ren elbilism.
Det är därför denna politiska strid är så viktig för alla som bryr sig om bilens framtid. Om vi låter marknaden översvämmas av billiga, importerade hybrider, grumlar vi vattnet i energiomställningen. Bilköpare som går för en hybrid övertygar sig själva om att de har gjort sin gröna plikt och låter lokala myndigheter och energileverantörer inte bygga ut de höghastighetsladdningsnätverk som vi desperat behöver. Vi behöver inte mer komplicerade kompromisser med dubbla drivlinor – vi behöver genuint prisvärda rena elbilar uppbackade av skottsäker infrastruktur som faktiskt fungerar när du ansluter.
När handelskommissionär Maroš Šefčovič packar sina väskor för möten med hög insats i Peking, kommer resultatet av dessa förhandlingar att påverka den europeiska rörligheten åtminstone under ytterligare ett decennium. Låt oss hoppas att Kina går med på att bromsa sin hybridexport och kanalisera resurser till att bygga tillverkningsanläggningar på europeisk mark – ungefär som de japanska pionjärerna förr. Men om samtalen går sönder, förvänta dig en tullavgift som kommer att eskalera handelsspänningar långt bortom bilsektorn, och dra in allt från kemikalieexport till jordbruksvaror i ett rörigt diplomatiskt bråk som ingen vinner.
Vägen framåt behöver en delikat dans mellan att skydda inhemska jobb och en framtid med nollutsläpp. Vi vill se en marknad fylld med prisvärda elbilar som får ägare att le, utan att göra dem i konkurs eller förstöra den lokala industriella basen. Den gyllene tidsåldern av lätt marknadsexpansion är verkligen över, och kampen om Europas elektriska själ har bara börjat.
